I Lisas kre­a­tiva pro­cess ten­de­rar hon att gene­rera en stor mängd pap­per… Hon tyc­ker om att göra många testut­skrif­ter för att se desig­nen “på rik­tigt” istäl­let för på skär­men, och hon vill gärna se olika vari­an­ter på samma tema. Det bör­jar med snabba penn­skis­ser för att komma igång och “grunda” en idé, och över­går sedan i skis­sande i datorn, som Lisa prin­tar och sedan skri­ver note­ringar på till sig själv. Ibland kom­mer grun­didén snabbt och ibland tar det lång tid.

De senaste vec­korna har hon brot­tats med och vri­dit och vänt på vad som är dikt och verk­lig­het, och hur en kon­serv­burk egent­li­gen “bör, kan och får” se ut, måste man visa en bild på pro­duk­ten, och måste man ha en fram och en bak­sida? Får man skriva vad man vill på bur­ken? Måste man stän­digt ta hän­syn till alla poten­ti­ella mål­grup­per och anpassa desig­nen där­ef­ter? Cylin­der­for­made för­pack­ningar är luriga. Cir­keln är fak­tiskt rund, men det blir en dis­tor­tion när den pla­ce­ras på den kon­vexa ytan. Svart­vitt vs färg. hon gil­lar att jobba i svart­vitt innan hon läg­ger till färg, hon tyc­ker att det är enklare att se for­merna då.

Lisa har kon­sta­te­rat flera gånger om att det är väl­digt lätt att man i “dik­ten” svä­var iväg och ham­nar i verk­lig­he­ten och vice versa. Kan det vara så enkelt att defi­ni­tio­nen av vad som är vad helt enkelt lig­ger i betrak­ta­rens öga? Det är också för­vå­nans­värt lätt att man hal­kar in på kli­ché­bil­den av hur man före­stäl­ler sig att det ska vara, för att man tror att det är på ett spe­ci­ellt sätt uti­från hur det ser ut idag, och egna och and­ras fördomar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *