Astrid Lind­gren lär ha inlett sina dag­liga sam­tal med sys­tern med orden ”Döden, döden” så var det avkla­rat och de kunde tala om annat. Man måste lära sig leva, så att man blir vän med döden, menade hon. Döden är en del av livet, men det är fruk­tans­värt svårt att accep­tera det här med döden.

Det har varit tunga måna­der, en fre­dag i decem­ber strax före jul hade vi hand­led­ning med vår pro­fes­sor HC Eric­son som var väl­digt uppåt, eller sna­rare upp­spelt, inför stun­dande New Yorkresa och att våra exa­mens­ar­be­ten skulle dra igång på all­var. Tre dagar senare nås vi av beske­det att han har avli­dit. Det går inte att ta in, vi vän­tar nog fort­fa­rande på att han ska komma in genom dör­ren i vår ateljé, eller att man ska krocka med honom i dör­ren eller att han ska skicka e-post med någon klu­rig ramsa eller något han kom­mit att tänka på som vi skulle vara intres­se­rade av, och skicka häls­ningar från ett soligt Österlen.

Hjär­tat ska man vara rädd om.

En knapp månad senare dog någon hon trodde var odödlig eftersom tju­go­å­ringar inte dör, och det gjorde att insik­ten vak­nade på rik­tigt om att vem som helst kan dö närsomhelst och hursomhelst. Min älskade kusin Oskar som varit som en extra lillebror under alla år dog plötsligt och oväntat i sömnen.

Man blir först totalt choc­kad, paniksla­gen och för­la­mad, sedan klar­synt. Sor­gen sit­ter kvar och för­svin­ner nog ald­rig, men man får per­spek­tiv på saker och ting. Ett exe­mens­ar­bete är en droppe i havet, ett piss i oce­a­nen, är man död är man borta. Att leva i nuet och att satsa på att göra saker man tyc­ker om till­sam­mans med män­ni­skor man tyc­ker om har ald­rig känts vik­ti­gare än nu, och på något vis ver­kar det som att livet går vidare, tiden stan­nar inte upp bara för att kloc­korna stan­nar. Oskar och HC kom­mer all­tid att fin­nas kvar i våra hjär­tan, så länge min­nena beva­ras så lever de.

Exa­mens­ar­be­tet rul­lar på, och det kom­mer att bli både fär­digt och bra tror Lisa. Det kan läsas mer om det på www.forpackningsdesign.com och det är inte omöj­ligt att hon fak­tiskt skri­ver ett inlägg snart om vad hon hål­ler på med lite mer spe­ci­fikt. Nu i vec­kan hade dom Caro­lina Lau­don på besök och fick feed­back på vad de hål­ler på med, hon åter­kom­mer två gånger till, och det blir roligt att fort­satt få hjälp av henne i processen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *