Jag gil­lar böc­ker. Men jag gil­lar inte att släpa på dem när jag flyt­tar, det där är en liten kon­flikt jag har med mig själv. Jag har näm­li­gen en ten­dens att flytta ganska ofta och jag vet inte hur många gånger jag har för­ban­nat mina böc­ker. Det är åtskil­liga kilon nu, en del av dem bor i lådor. Men jag kan ändå inte låta bli att skaffa fler… och fler…

Rent intel­lek­tu­ellt för­står min hjärna att det blir kon­se­kven­ser av att jag köper nya böc­ker: Den där kom­mer jag att behöva för­vara, och den kom­mer jag att behöva packa ned i en Dole-, eller Chiqui­ta­luk­tande kar­tong inom en inte allt för avläg­sen fram­tid. Och sedan lyfta in i ett släp, en baga­gelucka, eller ve och fasa i ett  för­råd där den hypo­te­tiskt skulle kunna fara illa. Men ibland kan jag inte mot­stå fres­tel­sen.
Härom­da­gen var jag på ett jät­te­lop­pis i Häl­sing­land, nära Delsbo, och där, i en låda under ett bord låg en tjock röd bok med skinn­känsla och en stor sked på ryg­gen som talade till mig. Måste plocka upp den. Vårt svenska matarv. En kär­leks­för­kla­ring. Utgi­ven av bok­för­la­get arena och form­gi­ven av Hen­rik Nygren. Stor, röd, fin, och s-n-y-g-g. Måste haaaaaa den. 10:-, som hit­tat. Min bror bemötte min entu­si­asm över den fii­i­ina boken med att “– Ja Lisa,  det är en bok med en SKED på. Lägg till­baka den.” Det gick inte, den hade redan lim­mat sig fast i mitt grepp och plöts­ligt uppen­ba­rade sig två till kle­no­der på ett bord. Gee­e­eu­u­uud så fina. 5:-/st. Mååååse haaaa dem. Och de var ju ganska små så de väger inte så myc­ket i nästa flytt. Super­fina!
Den ena boken är skri­ven av Ulla Isaks­son och utgi­ven 1966 på Bon­ni­ers, eller rät­tare sagt Albert Bon­ni­ers boktryc­keri som det då hette. Tyvärr vet jag inte vem form­gi­va­ren var, det var inte så noga på den tiden. Vem som form­gav det tredje fyn­det: John Mas­ters bok Bland­blod (Tryckt –59 på samma för­lag) fram­går inte hel­ler. Men jag tyc­ker att de är fina som små tav­lor. Jag har sedan tidi­gare åtskil­liga kilon med gamla foto­böc­ker, det är en värre sak att samla på, än de senaste i omfång ganska besked­liga böc­kerna, de är näm­li­gen ofta väl­digt stora. Och tunga. Jag har lyc­kats hålla mig borta från just de avdel­ning­arna på antik­va­ri­a­ten de senaste åren, jag inser att jag inte borde köpa en till “ögon­blic­ket åt fram­ti­den” eller “Hallå värld”, eller någon annan tegel­sten fylld med gamla kor­niga foto­gra­fier. Men det är ju så trev­ligt att ha i hyl­lan, och bläddra i ibland.
När jag goog­lade efter vem, eller vilka som kan ha form­gi­vit de båda 60-tals böc­kerna insåg jag ganska snabbt att Bon­ni­ers utgiv­ning på 60-talet är något jag borde radera ur mitt minne innan det här går över­styr. Det finns ju fle­e­e­e­e­e­eer snygga små konst­verk som jag vill haaaaaaaa. Det får bli en annan gång. När jag har gott om plats och har sla­git ned mina röt­ter utan­för stu­dent­rum, ski­bum­lyor och små pit­to­reska stu­gor på häst­går­dar. Jag hop­pas att det kom­mer en tid när jag kan inreda ett helt rum med böc­ker. Tills dess bidar jag min tid och dregg­lar över inspi­ra­tion till det ulti­mata bok-boendet på sidor som den här: www.glamma.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *