Nu är kur­sen färg­lära och tryck­tek­nik avslu­tad. Vi redo­vi­sade våra för­pack­ningar igår, och kera­mi­kern som vi har desig­nat för kom på besök och inspek­te­rade. Nu åter­står att se om hon kom­mer att ha möj­lighet att använda någon av våra lös­ningar i verk­lighe­ten. Nästa kurs bör­jar på mån­dag och heter kort och gott förpackningsdesign.

Detta är resul­ta­tet av mina ansträng­ningar i denna kurs. jag fun­de­rar på att vid till­fälle ändra lite små­sa­ker som jag inte är 100% nöjd med så att jag har tipp­topp­för­pack­ningar till min port­fo­lio. Men tiden är knapp, så vi får väl se om det hinns med, det är främst lite typo­gra­fiska juste­ringar jag skulle vilja göra.

Min tanke är att serien ska anspela på “fin”, andra saker i serien skulle också kunna heta “En fin, eller ett fint…” Fram­tida serier skulle kunna heta saker som “En rejäl…, eller en rustik…” och så vidare så att det blir Maria Mei­jers signum.

Som jag tidi­gare har skri­vit om så är det inte en spikrak väg från start till mål när man desig­nar något. Åtminstone inte för mig. När man väl har idén klar åter­står det fort­fa­rande att för­fina den tills det känns klockrent.

Man får testa sig fram med olika mate­rial och kon­struk­tio­ner, vad ger rätt känsla, och stadga? Det blir myc­ket klippa, vika och klistra, och jag har en hel familj nu av kera­mik­för­pack­ningar, men bara ett ori­gi­nal av var­dera. Varje del till för­pack­ningen tog omkring 45 minu­ter (del= lock och bot­ten) att vika ihop de första gång­erna jag vek dem. När vi tryc­ker på kar­tong måste vi dra igång Mons­ter­skri­va­ren Roland och det är ingen lek. Där­för sker det inte så ofta och man har van­ligt­vis bara en chans att få ut sin kre­a­tion före dead­line… Jag ska pre­sen­tera er för honom i kom­mande inlägg.