Livets bräcklighet

Astrid Lind­gren lär ha inlett sina dag­liga sam­tal med sys­tern med orden ”Döden, döden” så var det avkla­rat och de kunde tala om annat. Man måste lära sig leva, så att man blir vän med döden, menade hon. Döden är en del av livet, men det är fruk­tans­värt svårt att accep­tera det här med döden.

Det har varit tunga måna­der, en fre­dag i decem­ber strax före jul hade vi hand­led­ning med vår pro­fes­sor HC Eric­son som var väl­digt uppåt, eller sna­rare upp­spelt, inför stun­dande New Yorkresa och att våra exa­mens­ar­be­ten skulle dra igång på all­var. Tre dagar senare nås vi av beske­det att han har avli­dit. Det går inte att ta in, vi vän­tar nog fort­fa­rande på att han ska komma in genom dör­ren i vår ateljé, eller att man ska krocka med honom i dör­ren eller att han ska skicka e-post med någon klu­rig ramsa eller något han kom­mit att tänka på som vi skulle vara intres­se­rade av, och skicka häls­ningar från ett soligt Österlen.

Hjär­tat ska man vara rädd om.

En knapp månad senare dog någon hon trodde var odödlig eftersom tju­go­å­ringar inte dör, och det gjorde att insik­ten vak­nade på rik­tigt om att vem som helst kan dö närsomhelst och hursomhelst. Min älskade kusin Oskar som varit som en extra lillebror under alla år dog plötsligt och oväntat i sömnen.

Man blir först totalt choc­kad, paniksla­gen och för­la­mad, sedan klar­synt. Sor­gen sit­ter kvar och för­svin­ner nog ald­rig, men man får per­spek­tiv på saker och ting. Ett exe­mens­ar­bete är en droppe i havet, ett piss i oce­a­nen, är man död är man borta. Att leva i nuet och att satsa på att göra saker man tyc­ker om till­sam­mans med män­ni­skor man tyc­ker om har ald­rig känts vik­ti­gare än nu, och på något vis ver­kar det som att livet går vidare, tiden stan­nar inte upp bara för att kloc­korna stan­nar. Oskar och HC kom­mer all­tid att fin­nas kvar i våra hjär­tan, så länge min­nena beva­ras så lever de.

Exa­mens­ar­be­tet rul­lar på, och det kom­mer att bli både fär­digt och bra tror Lisa. Det kan läsas mer om det på www.forpackningsdesign.com och det är inte omöj­ligt att hon fak­tiskt skri­ver ett inlägg snart om vad hon hål­ler på med lite mer spe­ci­fikt. Nu i vec­kan hade dom Caro­lina Lau­don på besök och fick feed­back på vad de hål­ler på med, hon åter­kom­mer två gånger till, och det blir roligt att fort­satt få hjälp av henne i processen.

Sommardesignkontoret

Det må vara lite glest mel­lan upp­da­te­ring­arna på hem­si­dan, men det bety­der inte att det inte hän­der något. 🙂 För till­fäl­let är det semesterup­pe­håll, men annars till­bringar Lisa sin som­mar i Halm­stad och job­bar på Som­mar­de­sign­kon­to­ret som arran­ge­ras av stif­tel­sen Svensk Industridesign.

I korta drag går det ut på att stu­den­ter som stu­de­rat minst två år på en högre utbild­ning med desig­nin­rikt­ning av något slag väljs ut och bun­tas ihop och age­rar design­byrå. Det här har hål­lit på sedan 1997, och i år är det åtta kon­tor runt om i lan­det, varav Halmstad är det största med tio del­ta­gare och tio upp­drags­gi­vare. Det var visst flera hundra sökande, så det känns kul att ha bli­vit utvald att få vara med! Årets tema är Hälsa, och där­för har det även tagits in bete­en­de­ve­tare till de olika kon­to­ren. Hennes kol­le­gor kom­mer från utbild­ningar på Konst­fack, Chal­mers, Hög­sko­lan för design och konst­hant­verk (HDK), Malmö Hög­skola och Kung­liga tek­niska hög­sko­lan (KTH). Det är en bra bland­ning, och hon tyc­ker att det är kul att få jobba med per­so­ner som har andra bak­grun­der än Lisa.

Vi har till­sam­mans tio upp­drag, varje per­son är pro­jekt­le­dare för ett upp­drag, och varje per­son är med i tre grup­per, så det gäl­ler verk­li­gen  att vara orga­ni­se­rad och kunna tänka om snabbt. VM i pla­ne­ring. Hand­le­darna gjorde ett kanon­bra jobb när de kom­bi­ne­rade ihop grup­pen, de har väl­digt roligt, och job­bar bra ihop. Dom bor i ett kol­lek­tiv så det hade varit job­bigt om de inte kunde komma över­ens. Upp­dra­gen för Halm­stads­kon­to­ret är blan­dade och det ingår bland annat från att rita en scen, designa aku­stik­plat­tor, och göra gra­fiska pro­fi­ler. Lisa job­bar bland annat med Clas Ohl­son. Den första peri­o­den var väl­digt inten­siv med en hel vec­kas före­tags­pre­sen­ta­tio­ner, stu­die­be­sök och möten på Clas Ohl­sons huvud­kon­tor i Insjön, Dalarna, en liten nätt tågresa på åtta tim­mar tur och retur och en dags­tripp till Köpen­hamn. Totalt job­bar de i sju vec­kor, och de sista fyra vec­korna bör­jar den 30 Juli, vil­ket hon verk­li­gen ser fram emot!

Designprocess

När man tar fram ett nytt varu­märke, en ny logo­typ, eller en ny för­pack­ning behö­ver man göra en hel del rese­arch. Pro­ces­sen för detta kan skilja síg från pro­jekt till pro­jekt, men min pro­cess inne­hål­ler oftast faserna research-analys-konceptutveckling-skiss– och slutförandefas.

Lisa har gjort en kort­fat­tad sum­me­ring av hur hennes arbets­pro­cess bru­kar se ut. Hon använde ett pro­jekt som hon genom­fört i hennes utbild­ning för att visu­a­li­sera det hela.

Tomatburkredesign

I Lisas kre­a­tiva pro­cess ten­de­rar hon att gene­rera en stor mängd pap­per… Hon tyc­ker om att göra många testut­skrif­ter för att se desig­nen “på rik­tigt” istäl­let för på skär­men, och hon vill gärna se olika vari­an­ter på samma tema. Det bör­jar med snabba penn­skis­ser för att komma igång och “grunda” en idé, och över­går sedan i skis­sande i datorn, som Lisa prin­tar och sedan skri­ver note­ringar på till sig själv. Ibland kom­mer grun­didén snabbt och ibland tar det lång tid.

De senaste vec­korna har hon brot­tats med och vri­dit och vänt på vad som är dikt och verk­lig­het, och hur en kon­serv­burk egent­li­gen “bör, kan och får” se ut, måste man visa en bild på pro­duk­ten, och måste man ha en fram och en bak­sida? Får man skriva vad man vill på bur­ken? Måste man stän­digt ta hän­syn till alla poten­ti­ella mål­grup­per och anpassa desig­nen där­ef­ter? Cylin­der­for­made för­pack­ningar är luriga. Cir­keln är fak­tiskt rund, men det blir en dis­tor­tion när den pla­ce­ras på den kon­vexa ytan. Svart­vitt vs färg. hon gil­lar att jobba i svart­vitt innan hon läg­ger till färg, hon tyc­ker att det är enklare att se for­merna då.

Lisa har kon­sta­te­rat flera gånger om att det är väl­digt lätt att man i “dik­ten” svä­var iväg och ham­nar i verk­lig­he­ten och vice versa. Kan det vara så enkelt att defi­ni­tio­nen av vad som är vad helt enkelt lig­ger i betrak­ta­rens öga? Det är också för­vå­nans­värt lätt att man hal­kar in på kli­ché­bil­den av hur man före­stäl­ler sig att det ska vara, för att man tror att det är på ett spe­ci­ellt sätt uti­från hur det ser ut idag, och egna och and­ras fördomar.

Lisa har gått vidare i Ung Svensk Form

Lisa har gått vidare till steg två i design­täv­lingen Ung svensk form! Det gjorde även hennes klass­kom­pis Eric. Grat­tis till dem! Hon har ingen aning om hur många som fått gå vidare till det ste­get, men känns jät­te­bra att inte vara ute ur leken ännu. Lisa del­tar med sitt bok­för­lags­pro­jekt som hon inte skri­vit så myc­ket om tidi­gare. Det är resul­ta­tet av en upp­gift de hade under en av vårens kur­ser

Hon ska foto­gra­fera av sitt bidrag ordent­ligt snart och visa vad det är hon del­tar med i täv­lingen. Steg två inne­bär att man skic­kar in sitt bidrag i fysisk form, och den 21 novem­ber på Swe­dish Design Awards till­kän­na­ges vilka som är nominerade.

Det här inne­bär alltså inte att hon är nomi­ne­rad, men det känns väl­digt kul att ens ha tagit sig förbi första ste­get i urva­let säger Lisa. Nu ska bidra­gen bedö­mas i fysisk form och inte bara på skärm som i steg ett.

Utställning av bokförlag

I våras genom­förde Lisas klass ett pro­jekt där var och en av dem ska­pade ett fik­tivt bok­för­lag, de byggde upp en affärsidé, och ett form­språk, med till­hö­rande kor­re­spon­densma­te­rial, annon­ser, webb­si­dor och annat som hör till. De fem första tit­larna pre­sen­te­ra­des i dum­my­form. Just nu pågår en utställ­ning med böc­kerna på Stor­ga­tan 31 i Sundsvall. Utställ­ningen visa­des även på Fibre Future Con­fe­rence på Södra ber­get i Sundsvall härom­vec­kan. Böc­kerna kom­mer även att stäl­las ut i vår på Kul­tur­ma­ga­si­net i Sundsvall, och even­tu­ellt på ytter­li­gare någon plats som ännu inte är bestämd. De översta bil­derna är från den pågående utställ­ningen, och de nedre tog hon på Fibre Future Con­fe­rence.